Historia
I slutet av år 1964 presenterade Petrus Hammarberg sin plan för det sociala hjälporgan, som senare skulle bli Pingstmissionens U-landshjälp (idag - Pingstmissionens Utvecklingssamarbete).
Vid denna tid hade pingstförsamlingarna utsett en så kallad 15-mannakommitté med uppgift att vara rådgivare i missionsfrågor. I denna kommitté diskuterades ingående frågan om pingströrelsens u-hjälp. Det statliga svenska u-lands biståndet var då under uppbyggnad och de första statliga bidragen till frivilligorganisationernas u-landsverksamhet hade anslagits. För pingstmissionens del gällde det ett anslag till en yrkesskola i Etiopien. U-landsfrågorna var nyväckta och intressanta i vida kretsar i Sverige. 15-mannakommittén föreslog 1964 års predikantvecka, att ett speciellt u-landsorgan, Pingstmissionens U-landshjälp, skulle bildas. Kommittén utarbetade stadgar för U-landshjälpen med stadgarna för Stiftelsen Kaggeholms Folkhögskola som förebild.
Viktig målparagraf
Den viktiga målparagrafen kom att lyda:
"Stiftelsen skall vara ett komplement till den svenska pingstförsamlingarnas mission i andra länder än Sverige genom att bibringa hjälp till självhjälp i socialt hänseende såsom ekonomiskt bistånd till startande av yrkesskolor, småindustrier o dylikt samt vara behjälplig vid planering av biståndsprojekt, även som att utöva annan i samband därmed stående eller eljest förenlig verksamhet".
Senare har ordalydelsen i målparagrafen ändrats i viss mån, med den huvudsakliga inriktningen för U-landshjälpen slogs fast redan från början. Huvudmän, 1-3 från varje län, utsågs sedan vid regionala sammankomster. Stiftelsen kunde börja sin verksamhet "med två tomma händer".
Kontor i Stockholm
En första viktig fråga blev att skaffa ett kontor. Det var mycket besvärligt att få tag i kontorslokaler vid denna tid i Stockholm. Till slut blev en bagerilokal på Torsgatan det första kontoret som användes av U-landshjälpen under åtta år.
I början bestod hela personalen av Jenny och Petrus Hammarberg, som tillsammans hade en lön. Deras underhållande församlingar ställde sig mycket förstående till deras nya arbetsuppgifter och fortsatte med sitt underhåll till dem. Det krävande uppbyggnadsarbetet kunde ta sin början. Många nya kontakter skulle tas, insamlingsinitiativ skulle lägga upp på rätt sätt och administrationen byggas upp.
Huvudmän
Den 3 april 1965 hade huvudmännen för Stiftelsen Svenska Pingstmissionens U-landshjälp sitt första sammanträde. 70 pingstförsamlingar hade anmält sitt intresse till denna första samling.
Samarbete med olika statliga och ideella organisationer fanns med redan från U-landshjälpens start. I den första verksamhetsberättelsen står omtalat att ekonomiska bidrag givits från Sida, Rädda Barnens Riksförening, Svenska Röda Korset, Svenska Journalens Läkarmission och Farbror Eriks sociala hjälpverksamhet.
