pmu.nu #2 2010

Paulo Wilson har en stor förmån. Hans pappa har odlat nästan 300 träd som familjen nu tjänar pengar på och som gör luften skönare.

Nya träd ger nytt liv åt Paulos hemby

Jan-Erik Nyman och Noomi Lind

Paulo Wilson, 8 år, har redan framtidsplanen klar. Han ska plantera träd som sin pappa för att tjäna pengar och göra luften skönare.
Genom radiostationen Habari Maalums miljöprojekt i hans hemby i Tanzania har sex miljoner träd planterats. Nu grönskar det landskap som förr var kalhugget och eroderat.

Jag tycker det är jättebra med träd hemma på gården. Det är så svalt och skönt i skuggan, och jätteroligt att klättra i träden. Det hjälper också mamma så hon slipper gå så långt efter ved. Pappa säger att han kan få bräder att göra möbler och bygga hus av om vi väntar tillräckligt länge.
Det säger åttaåriga Paulo Wilson som går i andra klass och bor i byn Ekenywa utanför staden Arusha i Tanzania.
Det märks att man har pratat om vikten av att plantera träd hemma hos Paulo. Pappa Wilson berättar att när hans far för ungefär fem år sedan styckade upp sin mark mellan sönerna fick han överta en bit åker som var alldeles kal. Han byggde sitt hus och flyttade in med familjen, men beslutade genast att han måste förändra miljön för att slippa dammet när vinden blåser under torrtiden, och för att få skugga och ett behagligare klimat. Men framför allt hade han hört av sin kusin som arbetat en tid på IBRA Medias samarbetspartner Habari Maalums plantskola i byn, att man kunde göra bra förtjänst på lång sikt om man planterar träd.

På plantskolan fick Wilson tips om vilka träd som var lämpliga att plantera och hur han skulle gå till väga. I första omgången planterade han 150 träd. Han styckade av en bit av sin åker för ändamålet, förutom att han planterade träd runt huset och gårdsplanen. Efter ungefär ett år planterade han ytterligare 100 träd. Det har varit en ojämn kamp mot torka och grannens getter som gärna tuggar i sig de spröda plantorna, men han har försökt att ersätta de träd som blivit förstörda, så nu är det inte långt kvar till målet att ha 300 egna träd.
Närmare 80 procent av Tanzanias över 40 miljoner invånare, lagar sin mat på ved eller träkol. Detta är den främsta orsaken till att träden försvinner. Idag försöker myndigheterna, både direkt, och via privata organisationer, undervisa om vikten av trädplantering och användning av alternativ energi för matlagning. Formellt är bränning av träkol förbjuden men man ser fortfarande cyklar och lastbilar fyllda med träkol på väg in mot städerna i vissa områden.

I trakterna kring Arusha är problemet särskilt svårt eftersom landskapet redan från början är stäpp med glest mellan träden. Ju mer befolkningen ökat, desto fler träd har avverkats. Traditionellt bebos området av till stor del av maasaier och andra boskapsskötande stammar. När de blivit mer bofasta har området snabbt överbetats.
I områden med lite mer skog och mindre boskap kan naturen ha chans att återhämta sig själv så att nya träd växer upp, men i dessa trakter hinner boskapen äta upp alla skott som självsått sig. Därmed blir återväxten minimal. Under det senaste decenniet har man också haft flera riktigt torra år, vilket gör problemet ännu större. Följden är jorderosion och svårare torka än där det finns träd. På torrtiden yr dammet, och tonvis med jord blåser bort. På regntiden forsar vattnet för snabbt över marken längs sluttningar och nedanför dem. Vattnet samlas vid de lägsta punkterna och gräver snabbt raviner som gör marken helt obrukbar.  

Efter en serie radioprogram om behovet av trädplantering och miljövård blev Habari Maalum uppringda av naturvårdsministeriet som bad om fler program av samma karaktär. De sände miljö- och trädplanteringsexperter som tillsammans med producenterna gjorde en längre serie radioprogram. Under serien bad lokala myndigheter Habari Maalum att också göra något konkret i området. Så startade miljöprojektet 1987 med stöd av pingstkyrkan i Skara. Genom åren har myndigheterna ofta visat sin uppskattning för det arbete som gjorts och kommer fortfarande på studiebesök. Över sex miljoner trädplantor har drivits upp och distribuerats, främst till lokala bönder. Man håller också regelbundet kurser i miljövård och trädplantering.
För ett antal år sedan utvecklades en ny teknik för att plöja fåror längs konturerna på bergen och kullarna så att vattenflödet stoppades när det regnade. Trädplantorna sattes sedan i fårorna, vilket ökade grobarheten från cirka 50 till närmare 90 procent. Projektet stöddes av PMU InterLife genom Sida-medel. En speciell traktor byggdes som gick att tippa hydrauliskt in mot berget och kunde köra på brantare sluttningar. Initiativet rönte stor uppmärksamhet hos myndigheterna och man gjorde till och med studiebesök från universitet.
Myndigheterna såg vikten av att engagera kyrkorna i miljöinitiativ, och Habari Maalum erbjöds att göra en kalender med tillhörande predikningar, som bekostades av staten och distribuerades till kyrkor av alla samfund i landet. Satsningen blev mycket uppskattad och gav gott resultat. Genom åren har man också fått delta i och föreläsa under miljökonferenser i landet.
Familjer i byn köper från några tiotal till uppåt ett hundratal träd och planterar dem oftast som markörer längs tomt- och åkergränser. Främst planteras träd vars syfte är att binda jorden, stoppa vinden och på sikt ge virke, såsom Grevelia eller Silverek, Eukalyptus, Cassia, Mringaringa och Pepparträd. De vanligaste fruktträden är Avokado, Guava, Papaya, Citron och Mango. Träden höjer värdet på böndernas mark och sköter de odlingen rätt och har tillräckligt många träd, kan de få nog med ved för husbehov bara genom den beskäring som behövs. Träden ger avkastning i form av stockar och virke men också frukt.
 
Vid tidig plantering under en normal regnperiod, brukar upp till 90 procent av plantorna klara det första året. Under torrare förhållanden kan upp till hälften dö. Om en planta klarat sig de första två åren är sannolikheten mycket stor att det blir ett fullvuxet träd. 
Habari Maalums trädprojekt hör fortfarande till de största i regionen och en viktig tanke i arbetet är att knyta koldioxidutsläpp till trädplantering – något man är ganska ensamma om i landet. Visionen är att få resurser till att plantera träd på större sammanhängande områden. Samarbete med organisationer i Nord skulle kunna ge invånare i dessa länder möjlighet att kompensera för sina koldioxidutsläpp genom att bekosta trädplantering i Syd. Där växer träden snabbare och kan absorbera mer koldioxid och dessutom drar de, om de är många, till sig regn.
Förhandlingar förs med stora statliga markägare och för att plantera träd längs alla vägar och raviner på jordbruksministeriets mark, behövs troligtvis uppåt en miljon träd. För två år sedan planterades 6 000 träd längs den svåraste ravinen inom en stor statlig farm. Vidare visar tanzaniska vägverket intresse för att få träd planterade i alléer längs huvudvägar i landet, vilket skulle innebära tillgång till enorma markytor.

Att Habari Maalum arbetat med trädplantering i så många år innebär att de flesta familjerna i området nu har en grundkunskap som fungerar så länge inga problem uppstår. Man har använt personliga besök, kassetter och videofilmer för att undervisa om trädplantering.
Kurser har också hållits för nyckelpersoner som blivit rådgivare och informatörer i byarna och i vissa fall också själva drivit upp plantor.
Jordbrukaren Wilson har hittills mest planterat Grevelia. De är lämpliga att ha i närheten av åkrar eftersom de inte suger ur jorden, utan tillför kväve runt sina rötter. Efter ungefär 15 år är de färdiga att skördas och ger då bra virke till möbler och husbyggnad. Nu har han också fått upp ögonen för fruktträd. Paulo instämmer ivrigt när pappa börjar prata om dem:
– Pappa, vi måste ha guava och passionsfrukt!
– Visst. Och jag skulle nog gärna se att vi hade några apelsin- och avokadoträd också. Det är viktigt att barnen får i sig vitaminer. Och så håller fruktträden barnen sysselsatta så att de inte hinner med andra hyss, säger Wilson med ett finurligt leende och en blick på sonen.

Paulo drömmer redan om att en dag plantera egna träd.
– Jag vill tjäna pengar på träden och göra att luften blir skönare.
Men ännu är det väl ett tag kvar innan han kan förverkliga den drömmen. Först skall han plugga mera matte som är favoritämnet och så ska han bli bilmekaniker. Storasyskonen Israel, 14 år och Lydia 11 tycker att lillbrorsan har lite väl stora planer för sin ålder. Mamma Evelina myser bara stolt då hon hör Paulo berätta om sina framtidsdrömmar.

Utskriftsvänlig version