pmu.nu #1 2009

”Vår livsstil påverkar hela världen – inte bara oss själva”

Text: Noomi Lind, Illustration: Joakim Strandh

Genom sin livsstil som ledare vill de stärka miljöengagemanget hos pingstungdomar. Elin Hyving och Victor Egerbo menar att vi har ett tydligt ansvar för skapelsen enligt Bibeln och behöver ta det på ännu större allvar.

Elin Hyving och Victor Egerbo är ungdomsledare i Södertälje respektive Vetlanda pingstförsamling och ingår i ett nystartat nätverk med syftet att bygga upp ett större engagemang för miljö- och rättvisefrågor inom Pingst.
Elins eget intresse väcktes av boken ”Hundra sätt att rädda världen” av Johan Tell.
– Jag insåg att vi måste göra något för vår värld och att jag med enkla medel kan bidra, berättar hon.
Att vårda och förvalta naturen är ett av de uppdrag den troende fått från Gud, enligt dem.
– Jag tror att många icke kristna tycker att det borde vara självklart för dem som tror på Gud att ta hand om hans skapelse, säger Victor.

Samtidigt ser han att många kristna är präglade av tron att vi lever i den sista tiden, och därför mer inriktade på att ”rädda själar” än att vårda naturen.
– Men att bygga Guds rike handlar om att hela och upprätta i denna värld och det innefattar både våra medmänniskor och naturen. Det ger konsekvenser för hela min livsstil och mitt förhållningssätt, menar Victor, som också studerar teologi och ledarskap.
De tror båda att kunskapen om miljöfrågorna redan är ganska stor hos församlingarnas unga.
– Samtidigt kanske många inte inser vidden av problemen och vårt ansvar som människor. De kan nog också tycka att det blir tjatigt, säger Elin.
Victor menar att unga idag tänker i termer av livsstil snarare än miljö och rättvisa:
– Medvetenheten ökar ständigt och många ungdomar lever annorlunda än de gjorde förr. Jag tror att de kan betyda mycket som en positiv motkraft till den idolhysteri och konsumtion som vi också ser mycket av i samhället i dag.
Att engagera unga handlar för dem främst om att själva vara förebilder.
– Jag tror att det som funkar bäst är att leva nära de unga och vara ett föredöme i vardagen, annars blir de här frågorna för stora, svåra och diffusa, menar Elin.
Victor håller med:
– Det gäller att visa att man inte talar tomma ord utan är transparent. Man behöver inte vara perfekt men kan visa att man har en strävan.

Själv har han valt att inte flyga alls, och ser till att de samåker när de ska bort som ungdomsgrupp. Han försöker att inte konsumera i onödan utan leva så enkelt som möjligt.
– Vi måste tänka på att det vi gör påverkar hela världen, inte bara oss själva, säger Elin.
Miljö och rättvisa går hand i hand menar de och Victor betonar att kyrkan behöver vi stå enad som förebild i dessa frågor.
– Vi får inte bli fördömande och skapa en ny syndakatalog, utan ska genom vår handling visa vägen till en annan livsstil, säger han.
De ger många exempel på vad individen kan göra i sin vardag, för att påverka sina egna och andra människors livsvillkor.
– Vi kan köpa rättvise- och kravmärkta produkter, och exempelvis hindra att odlare i andra länder blir sjuka och dör av gifter. Vi kan sopsortera, ta tåget istället för flyget och åka kollektivt eller gå istället för att köra bil, och vi kan handla närproducerat, säger Elin.
Hon framhåller också vikten av att skänka till, och köpa, second hand. Dels går pengarna ofta till bistånd i andra länder, dels återvinner man.
– Vi kan inte förändra världen, men vi kan förändra oss själva, fyller Victor i. Samtidigt är det stora perspektivet viktigt. Företag och nationer måste ändra förhållningssätt och vi kan engagera oss i organisationer som Amnesty och Greenpeace, och ordna upprop och namninsamlingar för att påverka beslutsfattare.

Han menar dock att kyrkans uppdrag främst är att visa på ett helhetstänkande, som går igen såväl i individens livsstil som i bistånd till andra länder. Då skapas inte en subkultur, utan var och en kan identifiera sig med och engagera sig i församlingens arbete för miljö och rättvisa.
– Min dröm är att varje församling ska ha en egen miljöpolicy som den arbetar aktivt utifrån, säger Elin. I vår församling har vi till exempel beslutat att köpa rättvise- och kravmärkt, samt närproducerat, hellre än billigaste möjliga varor. Men jag tror inte att alla är där än.
Även om de tror att utsläppen av växthusgaser kommer att minska i framtiden, menar de att mer vilja måste till om de ska halveras på 50 år. Men de ser båda hoppfullt på framtiden.
– Vi ser en större miljömedvetenhet generellt idag och jag hoppas att det inte är en trend som försvinner, utan en insikt som går på djupet, säger Elin.
– Jag väljer att tänka positivt och längtar efter det som väntar, säger Victor. När vi ser naturkatastrofer inträffa ska vi leva ut evangeliet bland dem som drabbas, samtidigt har vi en viktig uppgift i att som församling visa på ett hopp.