Porträtt

pmu.nu #2 2010

Ingegerd Rooth arbetar med uppföljning av malariforskningen i byn Nyamisati, i Tanzania.

Åldern inget hinder för malariaforskning

Ingegerd Rooth är snart 80 år. Men tro inte att hon lägger sig på latsidan. I början av maj åkte hon tillbaka till sitt älskade Afrika för att fortsätta det projekt hon själv startade för över 20 år sedan. Med sig på resan har hon sjuksköterskan och medhjälparen sedan många år, Marita Johansson, 70.

För vilken gång i ordningen åker du?
– Jag har faktiskt ingen aning. Jag har ju varit ute i olika långa tidsperioder sedan 1956. Marita sedan 1969. Men många resor har det blivit.
Vad ska du göra denna gång?
– Vi ska följa upp undersökningen vi gjorde för tio år sedan. Det sker genom provtagning på omkring 1 000 personer, både friska och sjuka. Proverna ska sedan analyseras och jämföras med de tidigare resultaten.
Men egentligen började jag med forskningen redan 1986. Arbetet resulterade sedan i en avhandling som var klar i januari 1992.
Vad har ditt arbete betytt för malariaforskningen i stort?
– Det är svårt att bedöma. Men jag vet att det är en av fyra avhandlingar som varit uppe till behandling på WHO:s malariasektion, där man preciserar kriterier för malariaanfall. Många andra har använt min avhandling i sin egen fortsatta forskning.
Har du något exempel?
– En forskare från Sydafrika skrev en avhandling om aids och malaria. Han kom fram till att man får mindre malaria när man har aids. Men när vi undersökte detta närmare kom vi fram till motsatsen. Det stämde alltså inte.
Hur långt har forskningen kommit?
– Det forskas förstås hela tiden. Nästa steg är att kunna vaccinera, men där är vi ännu inte.
Kan man utrota malaria?
– Jag var på en konferens om detta i november. De flesta trodde inte att det skulle gå. Men man tror i alla fall att det går att radikalt minska antalet malariafall.
Vilka stöder projektet?
– Vi har fått medel från vår egen kyrkas second hand-butik som drivs tillsammans med PMU InterLife, så vi har kunnat köpa 1 000 impregnerade myggnät att delas ut till bybefolkningen. Sedan har vi fått hjälp av företaget Hemocue i Ängelholm som gett oss mät-instrument.
Har du någon församling som står bakom dig?
– Javisst. Jag bor visserligen i Helsingborg men Citykyrkan i Stockholm är min hemförsamling och den står bakom mig.
Hur går arbetet vidare när du inte längre orkar?
– Tusentals av de prover vi tagit finns på Karolinska Institutet. Vi har så att säga gjort grovjobbet. Förr gjorde vi även många analyser, men nu tar KI hand om allt detta. Det vi kommer att ha med oss hem kommer att ta flera år att analysera. Så det är ett långsiktigt arbete.
Vem tar över efter dig?
– Vad jag vet finns det nog ingen person som tar över. 
LASSE VÄCKLÉN

Utskriftsvänlig version