...av Birger Thureson
Journalist och författare
birger.thureson@pmu.se

Kom igen, Gunilla Carlsson!

22 apr 2010

Svenskarnas biståndsvilja sjunker, enligt en ny undersökning. Nu gäller det att lokala kyrkor och församlingar går ut och berättar vad de gör för världens fattiga. Och pekar på resultatet.

Jag minns min barndoms och ungdoms missionsmöten. Hemvändande missionärer berättade om verkligheten bortom byn, bortom närsamhället, bortom Sverige. Det var berättelser som utmanade till solidaritet över alla gränser.

Svenskt skattefinansierat bistånd har stött den traditionen genom att ge informationsbidrag till frivilligorganisationerna. Det har funnits en självklar insikt om att kunskap bygger biståndsvilja. Men nu blåser andra vindar. Frivilligorganisationerna får finna sig i en mycket kraftig nedskärning av stödet till information. ”Goda resultat marknadsför sig själva”, säger biståndsminister Gunilla Carlsson i en debattartikel i Dagens Nyheter (2010-04-18).
Jag håller inte med.

Medierna sätter gärna strålkastarljuset på misslyckade biståndssatsningar – och sådana finns ju. Verksamheten är vansklig och svår. Ibland går det snett. De lyckade satsningarna hamnar oftast i skuggan, om inte frivilligorganisationerna har resurser och ork att göra sin stämma hörd i mediebruset. 

I sin DN-artikel ställer Gunilla Carlsson fattigdomsbekämpningen mot informationsbidraget till biståndsorganisationerna. Det ger en felaktig bild. Information är ett viktigt vapen i kampen mot fattigdom. Inte en käpp i utvecklingens hjul.
Svenskt bistånd är världsbäst, mätt i procent av BNI. Det är utmärkt. Den nivån skulle inte vara möjlig utan ett folkligt stöd.

Men nu talar en ny stor undersökning gjord av SOM-institutet vid Göteborgs universitet om en tämligen kraftig nedgång i biståndsviljan (Dagen 2010-04-21). Bäst håller den sig bland kyrkornas folk, men även där kan skönjas en svag minskning av stödet. Om nu biståndsviljan börjar svikta på allvar och den nedåtgående kurvan inte enbart är en spegling av konjunkturnedgången, då kommer snart biståndsnivån att ifrågasättas. Politikerna går inte mot folkviljan i denna fråga. Sjunker allmänhetens vilja till bistånd, så krymper penningpåsen.

I det läget måste lokala kyrkor och församlingar inse allvaret och mobilisera. Släpp loss idéerna! Låt tusen blommor blomma! Vi har saker att berätta, det gäller bara att hitta anslagstavlorna där de goda nyheterna kan spikas upp i allas åsyn.

Goda resultat marknadsför sig inte själva. Men vi kan hjälpas åt att göra det. Och så kan vi alltid hoppas, att biståndsministern tänker om på den här punkten. Bidrag till information om svenskt bistånd är inte bortkastade pengar, utan väl investerade i kampen mot fattigdomen i världen.

Kom igen, Gunilla Carlsson!
 

Utskriftsvänlig version