Isabel Wamuyu leder fredsarbetet mellan folkgrupperna Turkana och Pokot. Foto: Andreas Alexandersson

Lyckat fredsarbete i Turkana

– Befolkningens sätt att tänka har förändrats dramatiskt bara det senaste året. Tidigare tänkte de att det var ok att strida och stjäla från varandra, men nu har de förstått att de behöver förändring, säger Isabel Wamuyu. Hon är projektledare för ett Freds- och försörjningsprojektet i Turkana i norra Kenya som den senaste tiden nått stor framgång. PMU möter henne under ett Sverigebesök, tillsammans med hennes kollega Regina Epur.

26 aug 2016 År 2004 började PMU tillsammans med Botkyrka Pingst att stödja partnern FPFK:s arbete i Turkana. Syftet var att genom ett fredsbyggande projekt sammanföra de stridande folkgrupperna Turkana och Pokot. Grupperna har under flera år krigat över boskap och resurser som vatten och gräs.
- De kommer samman i grupper, attackerar grannskapen och stjäl varandras kor, getter och kameler, berättar Isabel Wamuyu.
Senast i maj 2015 dog 26 personer i en boskaps räd.

För att skapa fred mellan grupperna jobbar man genom projektet med flera olika metoder. Genom alfabetiseringsklasser utbildar man kring fredsfrågor. Genom dialogforum låter man folkgrupperna mötas och samtala. Eftersom det ofta är pojkar mellan 10 och 25 år som krigar, jobbar man också i skolorna med drama och genom fotbollsmatcher.

Folkgrupperna har haft sina fredliga perioder, men de har varit kortvariga. Men genom en PMU-stödd humanitär insats som nyligen genomfördes i området, har man det senaste året lyckats stabilisera läget.
- Efter vårt senaste möte mellan krigarna och några av deras ledare tillsammans med regeringen, har det inte varit några ytterligare strider. Sedan det mötet har ingen blivit dödad. Vi fick nyligen också veta att man har byggt en skola mitt emellan folkgruppernas byar där barn från båda grupper nu går, berättar Isabel.

En nyckel i att bibehålla freden och lugnet är att nå kvinnorna.
- Kvinnor bidrar i stor utsträckning till att störa freden eftersom de jämför sig med andra. De ser att i andra familjer finns det fler kor och getter och klagar till sina män och säger att "vi blir fattigare och grannarna blir rikare". Detta i sin tur gör att männen går ut och strider, förklarar Regina Epur, som leder kvinnoarbetet i området och är en av lärarna i alfabetiseringsklasserna.
Eftersom det många gånger är kvinnorna som är med och skapar konflikterna, har de också en avgörande roll i att förhindra dem, menar Regina.
- Innan männen och pojkarna går ut för att slåss, får de välsignelse från mamman i familjen. Om kvinnan ber dem att inte gå ut i strid så gör de det inte. De tror att om de inte lyssnar till kvinnan så kommer de att drabbas av en förbannelse. Kvinnorna har också insett att efter upploppen har ägt rum, så är det dem som är de stora förlorarna eftersom många män dör i striderna och kvinnan därmed blir utan familjeförsörjare, berättar hon och tillägger att kvinnor efter denna insikt börjat gå samman för att kräva fred. Men trots detta kvarstår vissa utmaningar menar hon.
- Det är lätt för en kvinna att påverka på familjenivå, men på samhällsnivå är det alltid männen som bestämmer och deltar i dialogforum, där kan kvinnan fortfarande inte påverka.


Författare: Matilda Hector