11 fr apr

Förr klättrade barnen bara i träden

Jag är tillbaka på Mindoro i Filippinerna. Det är tio år sedan sist. Sitter i ett möte med mangyanerna som PMU arbetat med sedan 1999, tillsammans med Team Mission Phlippines (TMPI) och Tenhults pingstförsamling. Eftersom många ännu inte är registrerade medborgare vet ingen exakt hur många de är, men man uppskattar det till 100 000 människor.

Jag lyssnar till nyckelpersonerna (educators) i projektet vi stödjer, som arbetar i de 75 byar som berörs av projektet. En del av dem går över bergen i tre dagar enkel väg för att vara med på träningarna. Genom arbetet har vi i samarbetet med myndigheterna bidragit till att cirka 40 000 människor registrerats som medborgare i landet, vilket gjort att de idag kan gifta sig, rösta, gå i skolan, få vård på sjukhus etc. De som förut var utstötta är idag sedda i samhället, och har rättigheter. Det är fantastiskt vad ett målmedvetet arbete för upprättelse av identitet och världsbild, parat med investeringar i bl.a. utbildning och hälsa, kan leda till.

Andres berättar om hur man i hans by började för 15 år sedan, med insatser inom hälsa och hygien. Om de många sjukdomar och utmaningar som fanns, och hur maktlös han ofta kände sig. Vid ett tillfälle fick fyra i byn mässlingen, och när de bars till sjukhuset dog tre pga. att de dåliga kommunikationerna gjorde att det tog så lång tid. Bara för att få rent vatten behövde man gå fyra timmar från byn.

Sedan samarbetet påbörjades med TMPI ser man en enorm förändring. Man har fått tillgång till enkla mediciner, har rent vatten, har nya kunskaper etc. Många barn går också i skolan nu (även om man måste gå 2 ½ timmar för att nå skolan), och de vuxna går i läsklasser. Man förstår i hans by idag värdet av utbildning för att uppnå förändring. Alla barn vill idag gå i skolan, från att de tidigare, som han säger, "spenderat dagarna med att leka och klättra i träden". Andres berättar också med stolthet att hans dotter för ett år sedan tog examen från barnmorskeassistensutbildningen.

Mangyanerna har nyligen bildat sin egen organisation, vilket gör att ägarskapet förstärkts. PMUI:s president Aloy berättar hur man arbetar i relation till olika myndigheter, för att erkännas som en aktör för utveckling. Han talar om för alla i mötet att PMUI kan vara folkets länk till myndigheterna, för att officiellt kunna föra folkets talan. TMPI har under några år investerat mycket i mangyanernas kompetens och kapacitet, att sprida kunskap och lobba för folkets rättigheter i landet.

Aloy tydliggör vikten av att arbeta med kapacitetsutveckling hos folket, så att man kan driva arbetet själva. TMPI:s arbete med medborgarskapsfrågan har varit avgörande, och han berättar hur man nu vill registrera sig. Aloy är idag invald som vald lokalpolitiker. När arbetet började fanns det inga mangyaner valda i lokalval, men nu är de flera stycken. Myndigheterna har avsatt pengar för registrering, och drömmen är nu att alla ska vara registrerade i framtiden. Han berättar hur de lokala myndigheterna erkänner PMUI som en avgörande aktör hos mangyanerna, och vill samverka mer med dem. Efter organiseringen som en Pepoles, Organisation har PMUI fåt i uppdrag att plantera träd på 3000 hektar, vilket är ett erkännande.

Det är fascinerande att se att mangyanerna inte längre är i händerna på andra, utan äger sin egen utveckling. Stoltheten i både ögon och kroppsspråk är påtaglig. Nästa drömsteg i denna framgångssaga är att de själva också äger projekt, med stöd från TMPI:s personal och oss i Sverige. Man kan inte bli annat än glad i mötet med dessa människor. Långsiktighet är verkligen nyckeln till förändring.

Vill du se mer av arbetet, kolla gärna på vår film Den stora dagen.

Författare Niclas Lindgren

Direktor på PMU

Kategorier

Asien