Nya odlingsmetoder höjer avkastningen och hjälper familjer i DR Kongo att bli självförsörjande. Foto: Åsa Runström

"Hoppet finns i våra getter och odlingar"

Att ha en åker att odla och att veta hur man gör det på ett bra sätt gör skillnad. Liksom att ha getter som en försäkring om barnen blir sjuka. Genom PMU:s och CEPAC:s nutritions- och jordbruksprojekt kan familjer i DR Kongo bli självförsörjande.

11 maj 2012 Kalaganes nutriontionscenter ligger på landsbygden drygt en mil utanför Bukavu i östra DR Kongo. Ett otränat öga skulle se området som frodigt och få iakttagaren att tro att det finns alla möjligheter att få ut mycket av att odla här. Men verkligheten är en annan.

- Titta uppe på berget där, se hur jorden ser ut. Den går inte att odla, den är alldeles för näringsfattig, säger Chirimwami, projektledare på CEPAC i Bukavu.
Färgen på jorden ett par kilometer upp på sluttningen är röd och marken ser torr ut.
- Vi har en kronisk undernäring i området, säger Ngomora Muziri Gerha, som är nutritionist på centret i Kalagane. Jorden är inte fertil här, och människor vågar inte ta sig dit där det är mer bördigt på grund av att de inte känner sig säkra.
Hon beskriver hur det är svårare att odla under mars till september i området, därför hänger mycket på den andra fasen som är från oktober till februari när det regnar och grödorna växer bättre. Men det är inte pålitligt i den här zonen.
- Det händer att det i stort sett bara regnar i en månad, och då blir det svårt.

Befolkningen i området har också haft ytterligare otur eftersom både maniok och bananer har angripits av en sjukdom. Kamuntu Mahaze Moise, som ansvarar för att göra hembesök ute i byarna, pekar uppåt på ett bananträd där det syns tydliga svarta fält där stammen har blivit angripen.

När förutsättningarna ser ut som de gör här, gäller det att göra bästa möjliga av det som finns genom att odla effektivt. Det innebär bland annat att odla med tillräckligt avstånd mellan plantorna och se till att gödsla jorden.
- Till exempel lär jag ut att man inte ska bränna upp det man inte använder av växterna, utan i stället låta det bli till näring för jorden, säger Faida Mulegwa, som är agronom i nutritionsprojektet.
Hon berättar att hon instruerat befolkningen i upptagningsområdet som ingår i projektet, att öka avståndet mellan plantorna från cirka fem centimeter till 50, med gott resultat.
- Förut fick vi ungefär fem kilo bönor under en säsong, nu har vi ökat mängden till femton kilo på samma tid, säger Pole Pole Chirongoza, som är ordförande för sammanslutningen av förmånstagarna i projektet.
För honom har projektet konkret inneburit att hans tre och ett halvt år gamla barn överlevde genom behandling på centret. Och genom projektets information om familjeplanering har familjen slutat växa efter sju barn.
Familjeplaneringen är en del av nutritionsprogrammet för att informera familjer om vikten av att inte ha fler barn än man kommer att kunna försörja. 80 procent av dem som är undernärda är mellan sex månader och fem år. Situationen i Kalagane hälsoområde har förbättrats. Från att man haft hand om 500 personer samtidigt i nutritonsprojektet, är antalet nu 300.
- Men fortfarande har vi många fall av undernäring inom hälsozonen Nyantende, där vi totalt ansvarar för 32 000 personer, säger sjuksköterskan Elie Mulumeoderhwa.

Sifa M,Bachangas familj drabbades av undernäring, utan att hon riktigt förstod vad det var som hände.
- Barnen blev sjuka, vi visste inte hur eller varför och man visste inte om de skulle bli friska igen. Hjälpen härifrån nutritionsprojektet har varit en livsavgörande vändpunkt för oss.

Det finns flera sjukdomar som är förknippade med undernäring, som malaria, infektioner och anemi. Ute i hälsocentret i Kalagane konsulterar man patienter, tar blodprov och ger mediciner. De fall som är mer komplicerade och som kräver specialistvård remitteras vidare till Panzisjukhusets nutritionsavdelning.

Men det är också viktigt att kunna fortsätta att hålla familjen och barnen friska och starka på sikt. Kamuntu Mahaze Moise gör hembesök till 18 byar i området för att följa upp hur det familjerna lärt sig genom programmet utvecklats vidare.
- Vi hör efter hur de mår, hur de förvaltar säden och geten de fått via CEPAC och vi mäter också barnen. De som inte verkar vara friska nog kan vi då referera vidare.

Personer som varit förmånstagare i projektet ingår senare i mindre arbetslag hemma i sina byar, efter principen att det blir bättre om fler odlar tillsammans än om alla ska göra sin egen lilla del.
En av kärnorna i projektet är att en del av skörden som blir resultatet av den säd som delats ut, betalas tillbaka till projektet igen. På så sätt är alla nuvarande förmånstagare med och bidrar till säden som kan hjälpa nya behövande i området.
- Vi har samma säd som cirkulerar här sedan 2007, berättar Chirimwami.

Mushagalusa och Adela Rafaela med barnen Emmanuel och Sara sitter allvarligt och tittar på och lyssnar när personalen berättar om projektet. De bor här i Kalagane nu, men har kämpat mer än de flesta för att komma hit. De är ursprungligen från Shabunda, ett stort och otillgängligt område, hårt drabbat av osäkerheten i Syd-Kivu. Såväl barnen som mamman i familjen har varit undernärda.
- Vi tog oss hit till fots, vi gick i tre månader. Nu har vi fått ett ställe att bo på, och jag arbetar för andra här för att överleva, för ungefär en dollar om dagen, berättar Mushagalusa.

En bit ifrån Kalagane nutritionscenter ligger en liten by där flera av förmånstagarna i projektet bor. Mapendano visar stolt upp manioken hon hackar upp ur den gröna jordplätten bakom huset. Hon kliver vidare till kompostgropen och visar snabbt hur hon använder avfallet för att göda nya plantor. Intill står två små killingar och diar sin mamma.
Getterna som kommit genom nutritionsprojektet har också varit en viktig tillgång för grannarna, Lugwarha och Tshibalonsa Mirindi , som har åtta barn:
- Om barnen blir sjuka kan vi sälja en av getterna för att har råd till sjukvård. Det kunde vi inte förut. Vi led av att se dem när de var sjuka, men vi kunde inte göra något. Nu har vi också möjlighet att kunna betala för barnens skolgång, berättar de.
- Hoppet för framtiden ligger i våra getter och odlingen här som producerar mat till oss varje dag.

Läs mer om PMU:s sommarkampanj och ge en gåva här.